Skruttet

De såg under tystnad på varandra
Ett knytt ett skrutt och sommarmånen sken
Kanhända Knyttet inte är att klandra
För att han blev så svag i sina ben
Förlorad i sin blyghet sa han
"Jag skriver vad jag menar" och försvann

Han satte sig att skriva om sin stora ensamhet
Om hemulen och om snäckan som var så vit och slät
Om funderingar på havet och om hur rädd han blev
Men hur han än förklarade så blev det inget brev
Jag ber dig käre lyssnare att trösta båda två
Åh skriv ett brev från Knyttet så att Skruttet kan förstå