Brevet

Men ute i Atlantens svarta vatten
En ensam flaska låg och drev och drev
Den flöt iland på udden fram på natten
Och inne i den låg ett litet brev

Det var en sorgsen text och den var kort
Och namnet hade havet tvättat bort
Men Knyttet satt och tydde ut det lilla som fanns kvar
Och över hela stranden lyste julimånen klar

"Jag är så rädd för Mårrans tjut och jag har ingen vän
Jag känner mig så övergiven nu i skymningen
Försök att lite trösta mig om du är stark och snäll
Jag är ett mycket litet skrutt och det är nästan kväll"