...och en som vandrar

Jag födde i här och jag fick samma namn
Som hans som kände hålen i Jesu hand
Tvivlaren och tvillingen till dig
Och alla de som vandrar

Vi bodde trångt i utkanten av stan
De hade sparat gröna fläckar till oss barn
Och byggt så att den enkla människan kunde leva lagom goda livet

Längst väggen i en stänkfärgskorridor
Drog leden sina blyertsstreck i nio år
Och jag lärde mig att krympa
För här spöades den starke av den svage

Och jag byggde mig en stege utav ord
Såg mitt namn tryckt i svart på varje frukostbord
De sa du kan ta dig hela vägen upp
Bara fortsätt klättra

De sa du kan ta dig hela vägen upp
Bara fortsätt klättra
Och jag blev en sån som överger sig fram
På en pub i London träffa jag en kyrkans man
Han sa tänk på vad du ber om och begär
Det kan hända att du får det

Och nu skymmer det i staden som är min
Från sidorutan sipprar höga luften in
Genom gula ljusets tunnlar
Ekar orden stillhet och förtröstan

Och från radion hörs en sorglös melodi
Min bön idag är en kärlek att falla i
Låt mitt liv få vara värt något
Tvivlare är jag och en som vandrar
Ja låt mitt liv få vara värt något
Tvivlare är jag och en som vandrar