Sent en lördagkväll

Vi satt en kväll och pratade
Boba Chips och jag
Vi grundade med groggen
Och hade det ganska bra
Vi hade blivit gamla
Nästan hundra år
Vi satt som vi alltid gjort
Och följde gamla spår
Vi talade om Sverige
Som är landet där vi bor
Där alla har det bra
Och där ingen blir för stor
Men varje fredagkväll
Tjuter varulven i stan
Han springer längs trottoaren
Och vädrar ut sitt hat
Boba lutar sig tillbaks
Och tänder en cigarett
Han försöker få nåt sagt
Men det är inte så lätt
För han ser så onda bilder
I en öken utan slut

Där ingen är tillsammans
Och hjälps åt att hitta ut
"De kloka låser dörren"
Säger Boba för sig själv
"Ja de kloka låser dörren
Och barnen skriker på hjälp"
Och varje sjuttifemma
Som en människa dricker ur
I en dröm om en bättre värld
Som de sedan pissar ut
Nu blir Boba lätt extatisk
Han står i sin fåtölj
Han spiller grogg åt alla håll

Men är ännu inte nöjd
Det är ju vad vi alla vill
Som super tills vi dör
Att bygga nåt tillsammans
Som ingen jävel förstör
Sen säckar Boba helt ihop
Nu är han alltför full
Han somnar som ett litet barn
Mitt i sin fåtölj
Men vi andra sitter vakna
Och tänker på hans dröm
Den svävar som en stjärna
Mitt i vårt vardagsrum
Ja den svävar som en stjärna
Mitt i vårt vardagsrum