Elin Och Herremannen
En herreman så stolt och båld
Som ägde tunnor guld
Och flera hemman i sitt våld
Fick se en flicka huld
Bland parkens stammar ensam gå
Han talade till henne så
Mitt vackra barn vad heter du
Säg mig ditt ljuva namn
Och sätt dig vid min sida nu
I skogens blomsterfamn
Vi vilja språkas vid en stund
Förtroligt här i enslig lund
Mitt namn är Elin men jag får
Ej längre dröja här
Ty dagens sol snart nedergår
Och jag ska plocka bär
I korgen som jag har åt mor
Hon väntande i hyddan bor
Ack Elin ingen flicka söt
Och skön som du jag sett
Kom vila i mitt öppna sköt
Jag beder blott om ett
Giv mig en enda liten kyss
Var icke rädd ej någon lyss
Nej nej jag lovat har vid Gud
Att ingen kyss ge bort
Förrän den dag jag skall stå brud
Och det blir innan kort
Och då skall Gustaf hava den
Från barndomen han är min vän
Vad du är barnslig blyg och from
Som sådant pjollra kan
Din Gustaf vet ju ej därom
Ej heller någon ann
Du skall få penningar se här
Låt mig nu få vad jag begär
O nej o nej jag är ej fal
För penningar och guld
De hjälpa ej för samvetskval
Och spe och evig skuld
Ett fredat bröst är mera värt
Har jag i katekesen lärt
Bedraga vill jag icke dig
Tro vad jag säger nu
Till slottet skall du följa mig
Och bliva där min fru
Av pärlor silver skall du få
Långt mera än du kan förstå
Nej nej mig lockar ingenting
Av silver nog jag har
Ty vet att en trolovningsring
Jag fick sen några dar
Av Gustaf som jag älskat ömt
Och den har jag vid hjärtat gömt
Hör Elin Gustaf fattig är
Ett torp jag honom skänkt
Men heligt inför Gud jag svär
Du har min ära kränkt
Och torpet tager jag igen
Lev sen i sorger med din vän
Gör som du vill Jag lever säll
Om än bland snö och is
I ödemarken i ett tjäll
Jag leta skall min spis
Blott jag vid Gustafs sida får
Framleva mina levnadsår
Ej hjälper smicker eller hot
Men vet iallafall
Att om det också sker med knot
En kyss jag taga skall
Och till mitt hjärta trycka dig
Förrän du slipper ifrån mig
Jo pyttsan med en sidoblick
Gav Elin skälmskt till svar
Och kastade sin korg och gick
Med den stod herren kvar
Och suckade En narr är den
Som gäckar kvinnotroheten