Skyttegravar

Vinden blåser över alla taken
Över svarta åkrar där jorden ligger naken
Den blåser över vägar den blåser genom staden
Den sveper med sig kylan ner i skyttegraven
Det regnar, det regnar, det regnar och aldrig tar det slut

Dagarna är långa, nätterna är längre
Dimman är för alltid, vi ser inget längre
Jag hör radion spela från den andra sidan
Den spelar upp känslor som vi inte får visa
Dragspel, fioler och änglar som sjunger om min stad

Plötsligt hör jag att dom rör sig därborta i skuggan
Jag sätter på bajonetten, jag är redo att hugga
Jag rusar upp på marken beredd på att strida
Men det är mig själv jag ser komma från den andra sidan
Jag blundar, jag blundar, jag blundar och han står bara kvar

Vi står mittemot varandra , det finns inget att säga
Ingen tar ett steg men ingen vill väja
Till slut skriker jag lägg dig, vi kan aldrig bli vänner
Du tillhör dom där andra dom som mördar och bränner
Jag hugger, jag hugger och hugger men det händer ingenting

Han viskar, du ska alltid ta allting för givet
Där är mördaren, där är motivet
Men det finns alltid nåt du inte trodde fanns
Det finns alltid en lucka där i scenen nånstans
Se vänder och vänder och vänder han sig bara om och går

Dom blåser eld upphör, dom blåser till reträtt
Vi vänder tillbaka och försöker glömma det vi sett
Vi skriver hem om vardagen i våra skyttegravsskjul
och om att inget verkar hända här på fronten innan jul
Vi drömmer, vi drömmer, vi drömmer, vi drömmer och vi minns