Labyrinten

Eko, eko, är det enda jag hör
Ödslig tystnad, bara vindarnas kör
Jag vandrar i en enslig skog
Bland träd och buskar och snår
Jag undrar om jag någonsin
Kommer hitta en väg härifrån?

Iakttagen, men ingen syns till
Kuslig stämning, som ett ödets sigill
Kan inte minnas vad som hänt
Och hur jag hamnade här
Jag märker plötsligt kråkorna
Som på avstånd följer min färd

Dimman tätnar, jag ser ingenting
Allting andas av liv och av död
Så förvirrad jag vacklar omkring
En skrämmande labyrint - men skön

Trött och matt och jag känner mig svag
Måste vila och tänka ett tag
Jag ser ett gammalt slitet hus
Som nötts av stormar och regn
Då vänder plötsligt kråkorna
Och jag står här helt ensam igen

Dimman tätnar, jag ser ingenting
Allting andas av liv och av död
Så förvirrad jag vacklar omkring
En skrämmande labyrint - men skön

Dimman tätnar, jag ser knappt någonting
Så förvirrad jag vacklar omkring
Hasar bortåt mot huset jag sett
Står vid dörren och känner mig rädd

Dörren öppnas och jag kliver in
Kalla kårar - ingеn syns till... eller...

Eko, eko, dеt enda jag hör
Ödslig tystnad, bara råttor som stör
Jag vandrar i ett ensligt hus
Det går inte att vända om
Och undrar om jag någonsin
Kommer hitta en väg härifrån