Trasten

När frosten har kopplat greppet igen
När hösten är här och mörkret med den
Då tätar jag kittet över min fog
När regnet ger svavel över min skog
Jag tiger men Gud förlåter mej nog

När lusten på nytt har frusit till is
När rösten förtonar in i ett dis
Då lämnar jag huset tomt för en skog
Då lyfter en trast i ekot som dog
Hon flyr men till våren kommer hon nog

Rönnbär ger dej färger i september
Bäcken ger dej tillrop och små trallar i maj
Trasten hittar fram fast vindar vänder och på svaj
Ser jag båten längta till en kaj

När trasten har lagt sej ner för att dö
Och somnar till ro i fallande snö
Då lämnar jag huset tomt för en krog
Och tänder ett ljus för rösten som dog
Jag dricker men Gud förlåter mej nog

Moder Jord du sörjer för vårt bästa
Gaia är en gåva och vårt liv är ett lån
Hoppet lämnar sist men för det mesta går din son
Likafullt besviken härifrån

När frosten har kopplat greppet igen
När hösten är här och mörkret med den
När regnet ger svavel över min skog
Då lyfter en trast i ekot som dog
Hon flyr men till våren kommer hon nog