Skomakarvals

Det är kallt
Stormen yr runt vårt hus
Här har vi vår skenbara trygghet med levande ljus
Långt borta från pockande plikter och dämpande rus

Överallt
Ser vi stjärnljus i kväll
Dom tänds i advent deras glans är artificiell
Och tonen i konversationen är konventionell
Runt vårt tjäll

Kommersen är listig och gäll
I butik och kapell
Ja den sången är säll

Men om Josefssons pojk kunde stå vid min sida och speja
Mot porten till månglarnas tempel vad skulle han säja

Det är tyst
I min verkstad i natt
Små fötter och knaggliga stavelser leker tafatt
Med toner som skvallrar om allvar men lockar till skratt

Det var nyss
Det är redan för sent
Att minnas hur flingan var formad och hur det var ment
Kristallen har smält i en blink är mitt samvete rent
Schizofrent

När kelternas pansarkurir
Gör en oväntad gir
I mitt korthusrevir

Och säjer att nere på byn har du inget att hämta
Om du inte väljer att antingen slåss eller skämta

Vart du går
Är det ingen som vet
Du lyssnar dej döv på din guru och vishetsprofet
Du har ideal men du har ingen identitet

Hur du mår
Är det ingen som tycks
Direkt bry sej om i en värld där dom flesta förtrycks
Och den som är "fri" blir beskylld för att leva i lyx
Eller rycks
Upp med en vildvuxen rot
Under lämpor och hot
För att fylla en kvot

Här stod vi en gång och såg hoppet om friheten tändas
Och sen inflammeras och sen i besvikelse vändas

Det är svårt
Att va klarsynt ibland
Och älska sin harmlöse ovän och knyta sin hand
Mot den som förtjänar vår vrede och plundrar vårt land

Det är vårt
Men det väger så lätt
Och att moralisera är vanskligt men leder så snett
Så länge dom få som har makt automatiskt har rätt
Som vi sett

När orden nån gång får substans
Och når fram med sin lans
Ja när dom leder nånstans

Men av alla som tagit en tripp ska jag bli den sista
Som inser att medel och mål måste vara så trista