Jag vill leva i stillhetens hus

Att säja sin åsikt och rakryggad stå
Kan vara att skjuta sig själv
Det känns ganska lönlöst, så tungt att förstå
Som att simma i en vattenlös älv
Att tända den eld som borde va´ släckt
Kan göra att grubbel förgås
Och ondskan kan dräpa en dröm om respekt
Där orden ej längre kan tvås
När du gråter känns luften så ren
Men ändå så fattig på tröst
När du smilar känns tanken så klen
Och det smärtar så tungt i ditt bröst
Leken du trodde var lycklig och vild
Ville förleda till hat
Men du vil ju visa dig vänlig och mild
Men nån vill förgifta ditt prat
När du gråter känns luften så ren
Nu ger jag mitt ord på att hätskhet ska dö
Och tillbedjan fylla min sal
På vägen jag går ska jag sanningen strö
Så ingen ska leva i kval
Jag vill inte gråta när luften känns ren
Jag vill dansa de lyckligas rus
Jag vill inte sörja i falskhetens sken
Jag vill leva i stillhetens hus
när luften känns ren
Jag vill dansa de lyckligas rus
Jag vill inte sörja i falskhetens sken
Jag vill leva i stillhetens hus