Per Ols Per Erik
Per Ols Per Erik gick i gröna lunden
Och tårar runno på hans bleka kind
Och månen sken så blank på himlarunden
Och blana dallrade i östanvind
Per Ols Per Erik satte sej på hällen
Och hörde uppå skogens sorgesus
Och det var höst och det var sent på kvällen
Och vänligt lyste alla stjärnors ljus
Han bar en sorgesorg i tankar sina
Han skulle dränka sej i Vaina sjö
För de va slut mä han och Mattssons Mina
Så nu var bäst att bikta sej och dö
Per Ols Per Erik gick till Vainastranden
Me fickan full av spik å skrot å sten
Och säv och näckros gungade kring landen
I vågor vita uti månens sken
Per Ols Per Erik tog ett hopp i kvällen
Så vattnet sprutade i silverglans
Och skånkarna stog rakt mot himlapellen
Å vassen vaggade i böljedans
Men de va längesen då detta hände
Och nu e Mina gift å stinn å röd
Per Ols Per Erik nog i graven vände
Om han fick skåda den som vart hans död
Och han har bäst i alla fall i mullen
Så tänker Mina och så tycker jag
Han sover sorglös under ogräskullen
Och han står opp på domens stora dag