Invandrarblues

Ingen i Helsingfors känner igen mig
Gå på stan här är som att gå i skogen
Jag saknar skogen
Det första språk som jag lärde mig av mamma
Är det första språk som jag börjar glömma
Känner hur jag muterar i realtid
I min egen röst hör jag en främlings
Här är gatan där mamma blev dumpad av en
Tjockis som gillade godis och bilar
Det får syster och jag tacka för
Ett hjärta dör
Två föds

Känner mig så hemma här
Känner mig så borta här
Känner mig så halv här
O halv är det jag är

Lost and Found heter stans största disco
Samanlagt har jag vart där i veckor
Nu går jag förbi
Dom undrar om alla klyschor stämmer
Om svenskar är töntar o diplomater
Om finnar är mer macho mer raka böghatare
Stämmer det
Kärlek o språk är sånt som förenar
Kärlek o språk är sånt som delar
Det första språk jag lärde mig av mamma
Är det första språk som jag börjar glömma

Känner mig så hemma här
Känner mig så borta här
Känner mig så halv här
O halv är det jag är

Fick ditt brev tolv år försent
Det på finska i bläck där du skrev
Om dig själv o det nya mellenniet
Undrade om jag ville fira det med dig
Ingen som lever kommer ifrån
Sina egna sliding doors
Tänk om vad hade hänt om jag fått dom
Orden när du skrev dom

Känner mig så hemma här
Känner mig så borta här
Känner mig så halv här
O halv är det jag är