Mera kär i kärleken

Jag tror att jag är mera kär i kärleken
i sig än i dig, förlåt
men det sitter mest i skallen

jag tänker, grubblar, velar
mer än känner, längtar, trånar och går åt
är jag hjärtlös och förfallen

vi petar sönder allt och tappar
allt vi nånsin kunnat nå
tills bara skulden gör oss två
det är bara tur att hjärtat klappar, ändå

a dagen går det mulnar strax
jag tror det är dax att gå på fest
vi måste göra nåt åt ledarn

vad var det som gick snett
vi gjorde rätt och nu gör vi fel i ren protest
har vi mött varandra redan

vi lever sönder samma dagar
vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag
och alla ögonblick vi jagar
för att vara nånting mer än bra att ha

och stjärnor glittrar vackert
och vimlar av passioner kan det tyckas
men inga stjärnor inga himlar
över dom som inte lyckas

jag tror att du har fastnat
mer för tvåsamhet som grej
än för mig trots allt

det är så skönt när allt fungerar
det skulle varit vackert, starkt och varmt
men det känns fult och kalt och kallt
det är så trist när allt stangnerar

och ingen vill förlora
bara den som fick ett tack
bara den som inte stack
när tankar blev förstora och sprack

det var jag med allt mitt snack
om större ensamhet och plats att tänka på
det var du och dina vänner

jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig
än i dig hurså?
det blir fel hur än man känner

det är så konstigt att försvinna
det känns så dumt att stanna kvar
och så befängt att leta svar
finns ingen eld som orkar brinna
inga röda mattor och ingen stolt fanfar

men stjärnor glittra vackert
och vimlar av passioner kan det tyckas
men inga stjärnor inga himlar
över dom som inte lyckas

som en skymt i varandras blickar
innan allting faller loss
a som ett konstgjort litet bloss
som en "pacemaker" som tickar
för oss