En vårdag i november

som inga sorger fanns
naturens lagar i balans
som om vi alltid var tillsammans

men som om värden sa ifrån
som glada dar drar korta strån
jag blir väl kvar här i stan vid stångån

vi levde ut en kort sekund
så långt från tankarna av avund
i samma tankar en gång tilll
på vad vi gjort å vad vi vill
som om lyckan var en fjäril

vi skaffar håv att fånga i
fast den trivs bäst när den är fri
finns ingen bur som den trivs bra i

men som att be för ingenting
och som att knäppa utan händer
vi liksom väntar på en vårdag i november
som om tankarna stod still,
kan inte säga vad man vill
så man går tyst omkring å drömmer
en vidrig tystnad feg å snål
blir dialog av alkohol
man vågar säga allt man glömmer

men som om tiga vore guld
och som om ölen tog nån slags oskuld

en spegelbild i en vattenpöl visar upp en bakful knöl
som håller käft tills han får starköl

som om problemet blev en vän
så kysste vi varann igen
och föll som små popidoler ner i sängen

men som att be för ingenting
och som att gripa utan händer
vi liksom väntar på en vårdag i november

kanske blir det som vi vill
att vi kan träffas i april
och vi får åter se vår fjäril

då kan vi skippa undanflykter
för en fjäril flyger nykter