Nocturne
Evert Taube
Sov på min arm!
Natten gömmer
under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm
snart du drömmer,
flyr mig i drömmen som våg flyr vind.
Fångas igen.
Flämtar. Strider.
Vill inte. Vill. Och blir åter kysst.
Slumra, min vän!
Natten skrider.
Kärleken vaktar dig ömt och tyst.
Sov på min arm!
Månens skara
lyftes ur lundamas skugga skyggt,
och på din barm,
o, min kära,
täljer dess återglans timmarnas flykt.
Helig den frid
hjärtat hyser
mitt i den virvlande blodstormens larm!
Slut är din strid.
Månen lyser.
Vånattsvind svalkar dig.
Sov på min arm