Lai-le-lai

Här ser ni en stackare
Vars själ ni ej kan se
Han har slösat bort allt motstånd
För en handfull fagra löften kallat hedersord
Lögner och skämt
Men man hör väl bara vad man vill
Och minns vad man har känt

När jag for min väg och stack hemifrån
Var jag inte mer än grabb
Och mitt sällskap var mest främlingar
Och jag skrämdes av min kalla gråa ensamhet
Längtar bort i från fattiga kvarter där
Livet väldigt snabbt drog ner
Det är platser som jag aldrig mer vill se

Lai le lai

Sökte bara mat och husrum
För jag frågade om jobb
Men ingen lyckades
Trösten var då någonting som värmde innefrån
Jag minns misär
I en tid då jag var så ensam att jag tog tillflykt där
Mmh

Lai le lai

Så jag tar fram mina vinterskor
Och börjar på en väg vägen hem
Där ej storstadsdjungelns vintrar lyckats leda mig
Leda mig vägen hem

Lai le lai

Som en kaktus i en öken
Står en ensam kämpe kvar
Och hans tankar bär på minnen
Ifrån Varje gång en handske kom och
Klippte tills han skrek ut
Av ilska och försvar
Nä nu far jag nä nu far jag
Men en kämpe stannar kvar

Lai le lai