Ensamhället

Jag vet att du är trött
Ensamhället är så kallt
Men vem befinner du överallt

Från den djupaste dal, till dom ljusaste dar
Jag säger till dig; du o jag klarar det ihop
färden är lång o bördan är stor
Men jag vet att, du o jag klarar det ihop
för den ena har styrka o den andra har mod

Du o jag klarar det ihop
vi går tillsammans mot en hel bataljon
Du o jag klarar det ihop

lystring

Åh jag vet at du är trött på den där ständiga känslan,
av att sitta fast, att känna sig fängslad
Man bor mitt i staden men har aldrig vart så ensam
Dagen blir natt o längtan blir ängslan
Men det känns som man har fastnat i ett gränsland,
där allting står still förutom klockorna som klämtar
Va inte rädd för vad du lämnar,
jag vet att du är stark så du klarar vad som väntar
Jag säger till dig; du o jag klarar det ihop
färden är lång o bördan är stor
Men jag säger; du o jag klarar det ihop
för den ena har styrka o den andra har mod

Du o jag klarar det ihop
vi går tillsammans mot en hel bataljon
Du o jag klarar det ihop

Ah dom säger; vart man än går är det ödsligt o kallt
så länge som man flyr från sitt kall
Men om ditt kall inte riktigt passar deras mall
gör dom allting för att få dig på fall

Oh dom övervakar dig, spioner finns överallt
för det sticker i deras ögon
att se dig bli stark för dom blir svagare
Man e klar som kristall, vad som än kommer vi kommer stå pall

Du o jag klarar det ihop
färden är lång o bördan är stor
men jag vet att, du o jag klarar det ihop

Du o jag klarar det ihop
vi går tillsammans mot en hel bataljon
Du o jag klarar det ihop
vi låter inget hat slå rot

Jag säger det igen; du o jag klarar det ihop
färden är lång o bördan är stor
men jag vet,
att färden är lång
o bördan är stor

Från den djupaste dal, till dom ljusaste dar

Ja, jag står bakom dig