Frihetsklockan
Långt efter solnedgången
strax innan nattens tull
stod vi böjda i en kyrkport
himlen tändes
Bågar av elektriskt ljus
så majestätiska
Det var då vi såg hur
frihetsklockan blixtra
Blixtra till för krigarna
starka nog för fred
Blixtra till för de som flyr
helt obeväpnade
Och för varje vilsen underdog
som kämpar nu i natt
Hörde vi två frihetsklockan ringa
I städerna som smälter
där väggarna dras in
I krympande små rum
med dolda ögon
Hör vi ljuden från ett bröllop
hör vi regn och hör vi vind
lösas upp när frihetsklockan ringer
Den ringer för rebellen
och för den som är för feg
För de som bara har haft otur
och de utraderade
För den som blivit paria
och satt allting på spel
hörde vi två frihetsklockan ringa
I de galna hammarslagen
från nattens hagelskur
Slet himlen sin poesi i ren förundran
Och ljudet från ett kyrktorn
drev långt med nattens bris
Åskans blixtar slog ner över mitt land
Den slog för de ömma här
och för dem med varsam hand
Som skyddar tankens frihet
från torka och från brand
Och för varje konstnär mil framför
sin samtid och sig själv
hörde jag hur frihetsklockan ringde
I ett hörn av himlen skingras
en lång, vit tunn gardin
En hypnotisk dimma börjar
långsamt lätta
För alla här som är på drift
och inte har nåt val
som måste gå igenom regn och hetta
För de brutna och de värkande
vars sår aldrig blir läkt
De vilsna, märkta, dömda, de som
livet just har vräkt
Och för varje ensam människa
som rädslans makt har ägt
Hör vi nu hur frihetsklockan ringer