Vid Rosornas Grav
Stefan Weinerhall
Oskyldig kärlek en gång i blom,
Spirande i sin fulla prakt.
Trolovade hjärtan i åtråns brand,
Offer för avundens makt.
Förrädisk lust i månens karga sken,
Ett klagande hörs däruti.
Genom höstdimmans dunkelhet
Likt ett stål, ett isande skri.
Enslig står månen som nattens brud.
I mörkrets famn står en skepnad
I sorgesvart skrud.
Ömhetens dagar sen länge nu flydd,
Minnena tynar dock ej därutav.
Kärlekens smärta i skuggornas skydd
Dväljas vid rosornas grav.
Bortom mossen vid skogens slut
Ligga svunna synders grav.
De sammansvurna av frälsets män
Tiger det liv som gått i kvav.
Solkad dygd som hemlighet ruvar.
Tigande i lönndom vilande.