Vals Sentimental

När jag var ung var livet en dans
Fylld utav rosende drömmar
Då trodde jag att det ändå fanns
Nån som höll i ödets tömmar
Någon där uppe som såg ner på oss
Å gjorde allt till det bästa förståss
Men så med tiden blev jag mer och mer besviken

Nu är jag ensam med mina år
Blir bara äldre och äldre och äldre för var dag som går
Allt det jag ville blev inte av
Å nu har jag bara åren och dom brustna drömmarna kvar

Hjärtat var ungt och slog friska slag
Klappande för mänskligheten
Jag visste att Mesias var jag
Som skulle kväsa förtreten
Det fanns så mycket jag ville få gjort
Men då som alltid gick tiden för fort
Nu har jag insett, jag kan inte frälsa världen

Nu är jag ensam med mina år
Blir bara äldre och äldre och äldre för var dag som går
Allt det jag ville blev inte av
Å nu har jag bara åren och dom brustna drömmarna kvar