De Mördades Fria Republik

Jag åt min gröt och läste tidningen
Tog väskan i min hand och kysste kärringen
Djup låg snön och natten såg mitt spår
Där på vägen som jag traskat fram i tretton långa år

Och denna dag låg vinden på från nord
Vi svetsade på däck tretti meter över jord
Då hörde jag ett dån och någon som skrek Sven
Men allt försvann i blod och eld och det blev natt igen

Så vaknade jag upp i en kista utav gran
Och tänkte att det här det liknar ju själva fan
Och kärringen hon grät och var likblek i sin syn
Medan prästen bad till herren gud med näsan sin i skyn

Sen firades jag ner till min enkla lägenhet
Och börja rulla tummar i min tysta ensamhet
Då var det nån som sa Kamrat och bästa lik
Välkommen till dom mördades fria republik

Och där bland sten bland rötter sand och mull
Låg människor i led hela jorden var full
Av kvinnor och män som arbetat en gång
Och dom reste sig så jorden skalv och stämde upp en sång

Vi mördades i den svenska industrin
Vi är femhundra per år som blir slaktade som svin
I fabrikerna där man suger ut vår märg
Och störst av alla mördare är Jacob Wallenberg

Det var vi som höll igång hans fabrik
Det var vi som föll och blev burna ut som lik
Vi bugade för bödeln vi gödde honom stor
Medan sossarna och facket sprang och putsade hans skor

Nu kräver vi hämnd hör vårt bittra skrik
Det hörs genom maskinerna i varje fabrik
Det hörs i vindens sus och i höga furors sång
Och det kräver att du gör din plikt och hämnas oss en gång

Och genom maskinerna sjunger vi för er
Studera Marx och Lenin och förena er
Klass mot klass måste striden stå
Och i tysthet ska vi stiga upp och vara med er då