Vägen gick vindlande grå

Jag kröp till ditt kors sent en natt
Men elden var slocknad och kall
Jag klöste i vanmakt din dörr
Och vägen gick vindlande grå

Jag grät när jag lämna’ ditt hus
Jag grät i mitt ödsliga rus
Dimman kröp in i från havet
Och vägen gick vindlande grå

Min längtan blev ett monument
Av flottiga minen och gråt
I bakruset byggde jag slottet
Och vägen gick vindlande grå

Slottet stod dolt ifrån vinden
Ur dimmorna reste sig tornen
Jag såg dig gå bort över heden
Och vägen gick vindlande grå

I gryningen styr skeppet ut
I gråväder utan salut
Vi seglar mot friare vatten
Och vägen går vindlande blå

Jag ser dig i drömmarnas feber
Och vet att du någonstans lever
Men tiden för skeppet mot solen
Och vägen går vindlande röd